Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
just som hon slutade, — allt var stilla,
knapt mer en fogel hördes drilla,
vindlös, dunkel, qvällen föll pä, —
den sköna frun, hvad hörde hon då?
De sista tonerna, blott några få,
men härmade troget, vackert också,
hon plötsligt fick af sin säng igen,
— ’fttt sakta eko. — Det klingade än,
— nu dog det hän, — nu det försvann, —
hvad var det? säge det hvem som kan!
Det återtogs allt oftare se’n,
det samma märkliga fenomén;
hon sjöng sin sång, hon slöt Pass på!
det svarade, svagt, men tydligt ändå,
det var som en flöjt, men ytterst dämpadt,
(till situationen försigtigt lämpadt!)
det kom, man märkte ej hvarifrån,
det syntes ej ringaste guds lån;
från småskogen kanske nere vid ån?
Hvem eko’t var, hon visste likväl,
hon anade, kände det i sin själ;
hon ingen sett; ej ett ord hon fått
sig i örat hviskadt, om än så smått,
om än så hemligt och halfvägs blott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
