- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
122

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

„Min vän!a — så föllo grefvens ord, —

„ni är till bättre, än detta, gjord,
att drifva omkring i mark och skog
med — tattarefolk, (på hans läppar dog
ett ord af hån, dog lagom just!)
ni tycks för ridderlig bragd ha lust,
ni rider en häst förbaskad t bra,
ni syns mig känsla i skånken ha,
ni skjuter er örn, så är mig sagdt,
med säker blick; — allt öfverlagdt,
min unga vän, ni är en man,
af hvilken en hel hop göras kan;
er fader engång i krigets tid
en tjenst mig gjorde, jag känns dervid,
jag aldrig glömt det, jag gerna ser,
att få betala min gäld till er:
min första ridknekt är död igår,
hans tjenst för eder öppen står —a

Han längre ej hann. Den andres blick
tvärs genom hans lekamen gick
liksom ett eggskarpt, glödhett stål,
han dervid förlorade sans och mål.

John Faa med ett språng inpå honom står:
„Mylord! ert ord — i vinden jag slår,
er tanka der — jag ger mitt förakt,
men tänker ni om den, — var på er vakt!
Fri blef jag född, fri ämnar jag dö
och aktar er nåd som en knippe hö,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free