- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
125

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125

Så länge John Faa på jorden går,
på er skall ej krökas ett hufvudhår.u

Det tycktes grefven vid dessa ord,

John Faa sig hof mellan himmel och jord,
det tycktes honom, han växte opp
alltmer och mer till en jettekropp,
det tycktes honom, det låg i hans röst
en klang som ur ett kopparbröst,
han tyckte, att dessa ögons glans,
den måtte tända hvad allt der fanns,
att dessa skuldror, — ett ryck! se nu!
och^ takets hvalf vore sprängdt i tu,
att denna hand, ah! sloge den ned.

Men lyckligtvis här just spökelset skred

helt fredligt utom grefvens dörr,

då kän^e sig denne igen som förr,

han åter den ättstore lorden var,

med anor djupt ner i sagans dar,

grefve till Haddington, gud vare tack!

för hög, att trotsas af röfvarpack,

baron till Lewis och Coghlan on Ayr,

för stark att skrämmas af — sådana der,

herre till Lochlyn och — plats för Hans Nåd!

arfving till Llommond och Glenwich o’Broad!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free