- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
130

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

„o, finnes då ej en ömmande själ,

(här tänkte hon: jo! hon visste det väl,)

en enda på hela jordens klot,

som lossar snaran ifrån dess fot?

o, kommer der ej en huldrik vän,

som gifver fången dess frihet igen?

som skänker den vårens och ungdomens fröjd

i grönskande lundar, i himmelens höjd!a

Då hördes der plötsligt, — gud vet hvarifrån,
måhända från buskarna nere vid ån, —
ett varsamt eko, en modulation,
liksom af en flöjt med dämpad ton
Det klang genom luften en minut
sakta, men klart, så var det slut.

Fru Jane flög upp med kinden i brand,

— lutan hon släppte utur sin hand, —
med tvenne steg, nej, i ett språng,
var re’n hon ute på sin balkong,

bak örat satte hon handen på kant

och lyddes, hon hade ju hört det så grannt! —

hon sträckte sig framåt, på sned, pä lur,

— men allt var nu stilla, tyst som # en mur

Ah!

Hvad var det? En blombukett,
behändigt mättad, just jemnt och nätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free