- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
131

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

131

vid hennes fötter! Mot golfvet den föll
helt tungt och litet rumor den höll,
inen bågen, den gjorde, var elegant
och galanteriet högst charmant.

I samma sekund — det blixtsnabbt gick, —
der skymtade dunkelt för hennes blick
liksom en skepnad på tvenne ben
inunder en kappa, en yfvig en,
ett lefvande skynke, som i en fart,

— det var som en luftsyn underbart, —
försvann bak en väldig ekestam

der nere vid muren, kom åter fram
i ett enda nu, men flydde igen
i parkens skuggor Hon stod der än
och lyssnade, skärpte sitt ögas syn,

— förgäfves. Derborta vid himlens bryn
satt aftonstjernan och gjorde mimik,
kantänka så klok och kunskapsrik!

och blinkade med espiéglerie
midt i fru Janes fysionomi
Omsider den sköna då fick en idé,

— stjernan, den log, så det var att se! —
hon löser hastigt buketten opp,

der ligger ett bref, — o fröjd och hopp! —
bundet under en rosenknopp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free