- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
138

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

knutarna fasta! Ett raskt beslut!

Fogeln flyger ur buren ut

Det lyckas. Viljan en manskraft ger
åt dessa armar så veka, späda;
hon hissar sig qvickt från balkongen ner,
på marken re’n de små fötter träda
Nu genom parken hon ställer sin flykt
åt åbädden till, hon vägen känner ;i
en båt hon väntar der, väntar tryggt,
och en riddare djerf och goda vänner.

Re’n skymtar hon mellan stammarna der
det lilla blånande vattendraget,
farkosten redan på platsen är,

hon hoppar deri, — ett tåg är slaget
till motsatta brädden från båtens stäf,
det röres, det spänns, mellan nickande säf

dras snäckan fram af en osynlig hand,

snart sätter hon foten på tryggare strand,
der mötes af tvenne armar hon ömt,

— allt detta är blott som hon hade det drömt,
så ögonblickligt har allting gått,
att knappast ännu hon andas fått,
och tanken stirrar, försagd och yr,
pä hela det sällsamma äfventyr.

Till kärleksglam är här ingen tid,
en morgon man har till att talas vid,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free