Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
och ingen borg, hvarken här eller der,
min adliga sköld öfver porten bär,
— men ingen baron i Skottlands rike
är dock min herre, ej ens min like,
ty han har gränser, men jag har inga,
och han kan hota, men jag kan tvinga,
från vaggan till grafven hans vandring går
mellan samma väggar från år till år,
min går mellan fyra väderstreck,
tvångfri, bunden till ingen fläck,
vexlande, oinskränkt och käck;
som örnen och falken jag har mitt näste,
men ingen der mina vingar fäste,
en nyck — och urskogen hör mig till
eller blåa klippan, hvarheldst jag vill;
jag eger tusende herresäten,
— i dag är det detta, med solig mark,
med friska böljor, med kunglig park,
i morgon ett nytt, — här är j a g monark,
och kommer en lord, förnäm, förmäten,
och sätter sin fot här framför min,
jag skonar icke hans fina skinn,
jag vänder hans sporrar i vädret opp,
gud nåde honom till själ och kropp!
Jag är, som jag är. Men du, men du,
du rosornas ros, du Skottlands smycke!
fri är din vilja, din väg ännu,
jag lyder din vink, ditt bud, ditt tycke;
jag förer dig, följer dig, likagodt!
hvart än du vill, — till din faders slott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
