- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
159

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förborgadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

159

en lifsfrisk, lifsglad ungdom parad
med hurtig mandom, uppenbarad
i högrest hufvud, växt och skick,
i blåa ögats stolta blick.

f ■

De gula lockar fladdra fritt
inunder hjelmens röda kant,
ett guldsvall öfver skuldran spriddt,
ett yppigt, konstlöst elegant.

Han hvilar handen på sin länd,
han står betänksam en minut,
med ögat skärpt, med hörseln spänd,

— godt! det är nog, nu raskt beslut!

Sin båge han om skuldran hänger
och kring sin bruna vadmalskofta
sitt bronzsvärds bälte bättre spänner,

— en ensam man har inga vänner,
på öde stig bor sveket ofta,

men vaksamt mod hvart hinder spränger,
och klingan med ett säkert fäste
af följesvenner är den bäste.

Så ställer han sin färd framåt,
framåt igen på okänd stråt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free