Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förborgadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Skogen glesnar mer och mera. Gran och fura redan
svika,
björken håller ut allena; närd af intet, seg tillika,
den vid lodrät ättestupa envist, dristigt, fast sig klänger;
kring dess tunna enslings - skepnad håret melankoliskt
hänger.
Middagssolen glödhett bränner; vandringen är tung i
fjällen,
endast här och der helt sparsamt faller skugga öfver
hällen;
vandrarn dock så lätt ej tröttnar, då och då en blick
han kastar
uppåt bergets topp och åter utan tvekan fram han
hastar.
Ändtligen, triumf och seger! Ögonblicket skall belöna
tvenne dagars trägna möda och den fasta viljan kröna,
han på toppen står omsider, stolthet i hans blick sig
målar,
på den blanka kopparhjelmen spela praktfullt solens
strålar.
Längst i vester, när han låter ögat horizonten följa,
ser han åter, — fröjd i själen! — öppna hafvets gröna
bölja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
