Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förborgadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Den gamle, på en björnhud sträckt,
— figuren sjelf af björnens slägt! —
låg makligt i en vrå på kant
och gnagade helt samvetsgrannt,
men med grimaser, arga nog,
och ömtändt, på en rendjursbog.
Han slet och vred, han vred och slet;
det tydligt var, till hans förtret,
en något senig kräslighet,
dock efter fattig bergsmans råd
förutan lyx och öfverdåd
en aftonvard liksom en ann’!
och stycket bit för bit försvann.
Till slut han benet, af-frätt, tog
och vresigt mot en stenhäll slog,
derpå han strök sig om sitt skägg
och sjönk bakut mot hålans vägg
att hvila sig och att må väl
bäd’ till lekamen och till själ.
Den tredje, en med glåmig mine,
med lugg för pannan, fånigt grin,
satt der på huk, med kroppen böjd,
och idkade en sällsam slöjd.
Han med en kiselsten, en grof,
men skarp och vald för sitt behof,
sågs knacka på en flinta tätt
och forma på behändigt sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
