- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
170

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förborgadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

Men vandrarn re’n helt lugnt och rakt på saken,

— likgodt, om ej besöket föll i smaken I —
i stugan trädde in. Hög han der står,
med svärd vid sidan, — det i golfvet när, —
med mörkröd kopparhjelm kring lockigt hår.

Med nöd sig gubben hof, men föll tillbaka,
hans lemmar tycktes utaf ångest skaka,
han stirrade på gästen vildt och skyggt,
men flickan mätte honom ganska tryggt
och trälen sneglade åt sidan styggt.

V

„Hvem är du?“ bröt den gamle ut omsider,

„son utaf honom? Ha, det alltså lider?

din hämnd mig uppsökt i min gömda vrå,

du fann mig Dock vill än jag pröfva på

=— träl, gif mig hammarn! — hvem som bäst kan slå.

Fort, hammarn hit!u — Men ur sin läderskida
lät främlingen sitt svärd helt sakta glida,
och stödd derpå, han så till orda tog:

„Fred, gamle! Här är redan botadt nog,
och hör mig först!1 det fordrar jag med fog.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free