- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
171

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förborgadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171

Med hämnd jag kommer ej och ej med tuktan,
din harm förstår jag ej och minst din fruktan,
jag icke sökt ditt undangömda fjäll,
dock blifver jag hos dig en gäst i qväll;
sjelf sitte du förnöjd och trygg och säll!

Jag är en viking ifrån fjerran länder,
jag är en främling här på dessa stränder;
mig jagtlust förde upp i skog och snår,
jag gick och gick, — men hur jag går och går,
till slut förlorar jag mitt eget spårt

I tvenne dagar har jag redlöst irrat,
min möda spilld och hufvudet förvirradt,
då steg på detta berg till slut jag opp,
här fylldes också ändtligen mitt hopp,
jag återsåg mitt haf från denna topp,

Jag vikarna dernere tydligt känner,
der ligger skeppet, vänta mina vänner,
men jag förgäfves sökte vägen ner,
den känner, menar jag, enhvar af er,
en ledsven straxt jfeg der, min gubbe, ser.tt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free