- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
173

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förborgadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

173

Han der af flinta skapar ett och annat,
som ej är dumt; hans pilar ofta stannat
ett väldigt elgdjur midt uti dess lopp,
men denna klioga, —?edet är bättre opp,
den tränger tvärs igenom björnens kropp

Ha, den är dråplig I Du l kan just dig sätta
bredvid mig här och om ditt land berätta,
om främmad sed! — fast du bär ovan skrud,
ditt tal är dock som mitt, med samma ljud,

— säg! gamle Thor är då väl ock din gud?a

— »Thor är min gud och Odin främst af alla,
den mägtige, den vi Allfader kalla,
och Frej och Balder; Frigga kronan bär
ibland asynjor, men hur allting är,
vår bästa dyrkan Freja dock begär.

Jag älskar hafvet med dess döfva mummel,
men icke mindre stridens vilda tummel,
i sköldbrak lefva, det är manlig fröjd,
men vinkar Rota, följer jag förnöjd
från jorden bort till Valhalls ljusa höjd.a

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free