Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser p& stjernorna, „skyns blommor”; modern ber
henne p& det ömmaste vara *nöjd med dem som
jorden har, men det är som att tala för döfva öron,
Fanny mot en evig vår
Smålog med en lår.
„Tasenskönor blinka
1 det mörka blå
Och ditopp mig vinka
Bland de englar små;
Mamma! om jag saknas här,
Gråt ej! jag fir der.
* Blommor der jag bryter
Af odödlig glans,
Dig till mötes knyter
Jag af dem en krans.
Mediertid uppä mitt stoft
Strör da dessas dölt.”
Utan tvifvel har mången känslig varelse,
min-gen „skön själ” rätt hjertligt rörts till tårar af
detta liila poem, men kritiken, — oh, den
hård-hjertade kritiken! — kan icke annat än på det
bestämdaste tillbakavisa hela detta pjunkeri om små
barnungar, som „med tårar småle mot en evig vår
uppe bland stjernorna.” Och det är tyvärr
ingalunda det enda fall, .der hos Franzén förekommer en
dylik barnkammar-spleen, en dylik melankoli i kolt
och fallhatt.
Märkvärdigt nog! denna samma skald har lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
