Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett icke mindre eldigt och clektriserande qväde,
är det han skrifvit öfver
„ Champagne- vinet.”
Drick! de förflyga, de susande
Perloma, drick!
Skynda, det ljufva, det ädla, det böga,
Söker du fåfängt, sen anden förgick.
Dåren, som fäste vid skummet sitt öga,
Vatten, blott vaUen, p& läpparna fick.
Njut! de försvinna, de tjusande
Stunderna, njut!
Ytterst förfinade, känslan och löjet
Heta och domna i samma minut;
Snappa i flykten behaget och nöjet!
Högst är raketen i det han går ut.”
Det spritter, det gnistrar af dessa porlande
daktyler, och hvilken poetisk „bouquet” i hela
denna lifsåskådning! Det är den mest etheriska
kolsyregasen af en förädlad epikureism.
Franzén har utom sina många lyriska saker
skrifvit en . hel hop andra, hvilka likväl, noga
betraktade, icke kunna i poetiskt värde mäta sig
med hans visor och romanser. Hans „Emilie eller
en vinter i Lappland” är ett trögt, didaktiskt opus,
allt för mycket påminnande om den gamla
gustavianska poesien. „Mötet vid Alvastra’1 ären
historiemålning, anlagd med temligen stora dimensioner,
dem han icke räckt till att fylla. „Columbus” är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
