Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad har jag gjort, att da stUllde mig ensam
här på den stumma, den frostiga strand?
hvad har jag gjort, att mot klippor af isar
fåfängt förglöder min känsliga brand?
Hjertat ej åldras; dock, bort rusa åren;
fjerran bakom mig står barndomens lek !
aldrig du hört mig * numer jag ej frågar;
lockarua glesnat och kinden är blek.
Fäderna nalkas på vandrande skyar,
månen dem lyser med darrande bloss;
sångare-vålnader följa och ropa:
„son, kom och hvila! hvila hos oss!”
Gif då, Natur! mig den eviga hvilan,
gif mig den snart i din öppnade famn!
trött vid att lefva» ej trött vid att sjunga,
vill ock i döden jag prisa ditt namn.
Och när på molnen jag högt Öfver norden
nattligt bland forntida sångare far,
röra vi sakta de luftiga harpor,
höra hvarandras förklingande svar.”
Jag har nämnt ^Vindarnas sånger”, och jag
skall, såsom prof af herr Atterboms talang äfven i
en helt annan tonart, än den9 hvari det citerade
stycket är diktadt, vid sidan af detta sista anföra
den romans, hvari Sunnanvinden för sin moder helt
naift berättar sin nyaste illbragd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
