Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
poesi, men jag har tyvärr icke i hast kunnat få reda
på det i hans tvenne samlingar „Dikter.”
En annan heter Börjeson\ han lärer icke
saknat poetisk kallelse, men sedan han en olycklig dag
fått den idéen at skrifva ett stort
„didaktiskt-lyriskt” poem, kalladt „Skapelsen,” tog sånggudinnan
med ett sin hand ifrån honom. 1 nämnda didaktiskt*
lyriska eller lyriskt-didaktiska poem, — jag minnes
icke rätt hvilkendera konsttermen skolan användt
derpå, — beskrifver herr llörjeson hur gud fader
sitter vid stranden, med hakan i handen, och
mediterar öfver huru han skall klokast ställa till med
vår arma jord; jag torde icke behöfva citera mer
för att lemna er ett begrepp om arten af styckets
sublimitet.
Anders Fryxett, som sednare gjort sig ett namn
för sina arbeten i svenska historien, tillhörde äfven
på sin tid den nya skolan. Han har författat ett
litet nätt qväde öfver sin fosterbygd Vermland, ett
qväde, som lyckats erhålla ett slags popularitet, och
som för öfrigt vittnar om mycken hemlandskärlek,
nästan mera hemlandskärlek, än poetiskt snille.
Sorn sagdt är, har han sednare slagit sig på historien,
hvilket bevisar att det är en förståndig man.
Carl von Zeipel är en atterbomian från topp till
tå; en del af hans poemer äro läsbara nog, men
hans noveller stå verkligen betydligt under
Palmblads. Han har efter flera års tystnad åter nyligen
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
