Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låtit höra af sig med ett par smärre berättelser;
allmänna meningen tyckes vara att han häri handlat
mindre välbetänkt. När man väl en gång är något
så när hedersamt begrafven, bör man låta sig nöja
och icke gå igen, för att riskera en sämre affärd
andra gången.
Ännu en poet, som jag icke får glömma bort i
denna krets, är Adolf Ivar Arvidson, känd för sina
utgifna samlingar af svenska folkvisor. Hans egna
poemer äro för öfrigt tryckta i en upplaga af blott
tjugofem biblioteksexemplar, så att det i det hela
är svårt nog att, med bästa vilja i verlden, göra
deras närmare bekantskap. Fosforisterna, som hafva
läst mannen i manuskript, försäkra att det är ett
stort geni. Så vidt man nu kan sluta af några
profstycken, som förut varit införda i särskilda
tidskrifter, tillhöra herr Arvidsons skaldiska
produktioner helt och hållet denna öfverspända kraft- och
dunder-poesi, hvilken var af fosforisterna erkänd och
rekommenderad såsom höjden af vild sublimitet, här
det någon gång skulle slås på åt detta håll. Se här
till exempel huru herr Arvidson sjunger
„Vid eu smälthytta.
Ren på afstånd
ljuder det vilda vrålet
af gnisslande bälgar,.
likt från jordens hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
