Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lanåt är med hans versifikation, — men alltid egande
något af detta samma, den omedelbara ingifvelsens
snille, som så hänförande uttalar sig i de gamla
folkmelodiernas naift melankoliska ljud.
„Kolargos-sen” är bland andra en sådan liten helgjuten
komposition, der musik och ord äro på det innerligaste
förenade, och som med rätta blifvit i skaldens
fadefoestand ett älsklingsstycke hos gamla och unga.
„Borta vid milan silter far,
mor sitter hemma och spinner;
väntat jag blir väl också karl,
{är en fästemö efter mitt sinne.
Det är så mörkt, långt bort,
långt bort i skogen!”
Hela musiken härtrll är i den yttersta grad
målande; det är någonting så djupt och dunkelt i
dessa halfvilda tongångar. Och när sedan ,..natten
faller öfver letten” och, den stackars gossen blir rädd
för trollen, så att han sätter till fötterna och
löper! ....... Man tycker jag höra hur han hackar
tändevna och kur hjertat pickar uppe i halsgropen
på honom ..........
Jag har talat om Geijer såsom skald: det skulle
leda mig för långt utom ämnet, att vidröra hans
litterära verksamhet som, tänkare och historiker.
Det må vara nog sagdt, att han äfven här är först
och främst ett snille:, ett snille, som under sin
till-ryggalagda baoa misstagit »ig i mycket, äfven ångrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
