Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gammaldags fason, som ungefärligen skulle kunna
förliknas vid en bersärks knytnäfve, och hvar man
blott såg skymten deraf, kände man igen hela
mannen. På hvarje sida hvimlar det hos honom af
sådana ordformer och sammanställningar, som till
exempel: „stormvräktan sjö,” ,,gräsliga vågor, som
kring kölen månd9 gånga,” „förgrymmade kämpar.
makalöst stora och svängande stenklubban, rysliga
tung? och så vidare. 1 naturbeskrifningar var Ling
särskildt lycklig, och när han då någon gång hade
att teckna scener och föremål af vekare art,
förmildrades äfven till en del hans annars nästan
samo-jediska natursinne, och sjelfva hans vers Oyter då
lättare, likt en upplöst drifva. Jag vill till bevis
härpå låna. ett stycke ur hans stora epos ,,Asarne,”
derGyUe befaller härolden afgå till Odin på Fyen; —
ni må, i förbigående sagdt, veta att Gylfe lade sina
ord med ett visst eftertryck, ty
„högt såsom elfvarnas sus i vår nord,
nar hundrade vårfloder ner i dem falla,
så Gylfe till härolden qvad dessa erd:
Nu vårstormen hviner,
och vårsolens glans
på isarna skiner.
Snart böljornas dans
skall börjas vid stranden
ech svänga sig snällt
öfVer hvalarnas fält;
på glittrande sanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
