Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man måste medge att detta är tillräckligt
gammaldags; och alla dessa ändelser i
,,medeltidsmes-sigan högtidsskrud” taga sig i sanning rätt
pusser-liga ut i vårt kära språk af det nittonde seklet.
Men man nöjde sig ingalunda härmed, man tog upp
en del rent okända, förlegade ord och hela talesätt,
på hvilka det längesedan växt månghundraårig mossa,
och mejian fosforisterna skrefvo till hälften tyska,
började göterna qväda en ungefärlig isländska. Det
var ett försök att göra, men det lyckades icke
fullkomligt efter förmodan, och vi äro nu åter i det
närmaste qvitt dessa gammalmodiga nymodigheter.
Ännu en betecknande egenhet hos denna
epokens skaldskap måste jag anmärka, en egenhet
som den götiska skolan för resten delar med
fosfo-risterna, och deri de nästan täflade att öfverträfla
hvarannan, nemligen en alldeles makalös hvad man
kallar: pretiositet. Till exempel i de nyss anförda
verserna, af herr Afzelius finna vi icke blott en
»gyllne harpa” med „silfvertoner,” men ett »gyllne
hår,” en „gyllneborg” och på köpet äfven en
„deman-tehäll.” Jag hoppas man icke kan önska det
dyrbarare; det är en hel juvelerare-butik. Men det
var dessa ärade herrars sed; de strödde omkring
sig guld, silfver, demanter och äkta perlor, purpur
och kristaller, ambra och balsamer, med en
liknöjdhet, som man näppeligen skulle vänta sig hos andra
än kungliga miljonärer eller slösande damer, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
