Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon.
Jag minns de inånga holmarna och dalen,
på blommor och på sångare så rik;
ack! står han qvar ännu, den gamla alen,
är hyddan än den fordna hyddan lik,
der mången gång jag stod och såg i salen
hur solen sönk i gull bakom en vik?
kom, broder! kom och räck mig vänligt handen!
vi vilja åter tili de sköna landen.”
Det är visserligen icke sä märkvärdigt innehåll i
dessa stanzer, men, såsom ottave rime betraktade,
förtjena de dock sitt beröm, och hade herr
Grafström alltid skrifvit poemer, så pass poetiska som
detta, var det på min ära ingen nöd med honom!
Jag tror, jag nyss i förbigående nämnde
Bernhard von Beskowl Han är den nyare svenska
vitterhetens förnämaste man; det är ett a i detta
förnämaste,” som jag ber er väl bemärka. Han är
ingen Apollo, men han är en makalös hofmarskalk
och en alldeles ypperlig baron. I sin ungdom var
han så till vida en af göterna, att han i Iduna
införde några smärre lyriska försök, och han har
äfven till sista tiderna bevarat en viss förkärlek för
våra äldre minnen, hvilken bland annat uttalat sig
genom åtskilliga svenska dramer af hans hand. Men
herr Bernhard, friherre von Beskow har vetat att
behandla denna forntid på ett helt annat sätt, än
det hvilket karakteriserade de äkta göterne. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
