Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Vieux scéléral, va!”.... Eller „DrÖmmen,”
der han berättar sin sköna, hur han tyckt sig vara
än en fjäril „med gyldne vingar,”
(hofmarskalks-galonerna skola nu alltid med!) som hvilade vidden
fagra blomman Lauras „öppna sköt,” än en sky i
natten, som slöt den glänsande stjernan Laura i sin
famn, än åter en „sång, af hjertat skrifven,” hvilken
huldt återgafs af den nya nymfen Echo-Laura!
„Det ord, du trognast gaf igen,
som jag på dina läppar lade:
jag äIskar! — o, jag hör det än,
det är ej dröm att du det sade!”
Eller „Lysmasken,” der han om sena aftouen
smyger utanför Lauras fönster och ser en liten
billet-doux hissas på ett „rosenband” ned derifrån
till honom, dervid likväl det obehagliga möter, att
han för mörkrets skull omöjligt kan läsa skriften!
„Du stumma budskap! tusen kyssar hölja
ditt sköt... du yppar ej din hemlighet!
och bakom molnen stjernorna sig dölja
och månen intel af min oro vet!”
(Blott han visste, så.. ♦.)
„0, att jag åskans röst på afstånd röjde!
jag vid dess blixtar kunde tyda dig.
Om en volkan ur jordens sköt sig höjde,
dess vilda flammor skulle lysa mig.
Men ingen magt mig bönhör i naturen,
min klagan för dess thron är fåfängt buren.V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
