Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f>land dunkla gestalter
i djurkretsens natt.
Skall Psyche då aldrig
med A mor försonas?
Skall Phoenix ej uppstå
förskönad från bålet?
Ack! brister ej verldsäggets
högblåa skal?”
Som sagdt är, det ligger onekligt poesi i dessa
verser, och man är böjd att, för densammas skuld,
icke räkna så noga med „brudgummen,” „demiurgen,”
jonerna”, „pleroma” och sjelfva „Achamot.” Men
så kommer till ens förtviflan det der djupsinniga om
„verldsäggets högblåa skal” med sitt patetiska ,,ack!”
och sina gråtfyllda ögon!. •. 1 sanning, om
någonsin den satsen visat sig träffande, att från det
sublima till det löjliga blott är ett steg, så är det
väl på detta ställe!
Men det är för öfrigt rent af synd och skam
att le åt Stagnelius, ty han är dock, när allt
kommer omkring, bättre värd än så och han är
verkligen något mer och något annat än det anförda. Han
hade sina ögonblick, då han liksom behöfde hemta sig
från detta metafysiskt svårmodiga svärmeri, och
hvad som under sådana mellanstunder klingade fråu
hans lyra, är hvarken gnosticism eller fosforism;
man njuter der tvärtom af en lika svällande rikdem
på ogrumlad poetisk tanka, som man beundrar ett
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
