Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Qvicksilfoets forssande kaskader
las der i jasp&bäcken mot,
och ander skinande arkader
bär yppig mosaik din fot/’
eller i dessa:
„Som morgonsljerna än jag går
i öster upp med p«r/krönt hår
och fram på ozurhvalfvet kör
Auroras j?w??urspann.”
Se det låter höra sig!....
Dock, jag upprepar det, det är ordentligt synd och
skam att raljera öfver en sådan poet, som
Stagnelius, och nu vill jag också riktigt på fullt allvac tala
godt om honom. Jag behöfver eljest, på heder och ära!
ingalunda tvinga mig dertill, ty jag älskar denne
skald af allt mitt hjerta, änskönt jag menar att
„demiurgen” och „pleroma” icke göra honom
förträffligare än han skulle varit dem förutan, äfvensorn
att man kan nöja sig nied simplare bäckar, än
„jas-pisbäckar,” här i verlden.
Stagnelius har diktat i nästan alla möjliga arter
och former af vitterhet. Han Bar skrifvit psalmer
och „dansvisor,” ballader och dryckessånger,
lärodikter och „spökscener,” episka poemer och
dramatiska. Han rörde sig med samma ledighet Öfverallt.
Någonting i allo mera fulländadt än en del af hans
romanser och idyller finnes måhända icke inom nå-
9*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
