Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De ord jag noga pS hjertat lagt,
som mig om kärleken mamma sagt.
Väl tjusar mfigtigt hans första lust,
men leken ändas med sorg och pust.
Han fagra blommor om vären bär,
men frukten bitter om hösten är.”
Älskaren äi imedlertid enträgen:
„0 Emma, darra att tala så!
mot Amors guddom dig ej förgå!
han envåidsspiran kring jorden för,
han jordens fröjd och olympens gör,
din dyrkan lönar med salighet,
men ock föraktaren straffa vet.1’
Och han visar Emma sin bleka hy och sina af sorg
infallna kinder:
„Snart kall jag hvilar på svartklädd bår,
förbi ditt fönster min likfärd går,
och under klockornas hemska dån
tar jorden åter sitt korta lån.”
Han tillägger, för bättre verkans skull, hurusom han
efter döden skall gå igen vid stjernornas bleka ljus
och som en grifteklädd vålnad stå vid hennes lena
bädd. Detta är mer än den sköna kan uthärda, och
hon skyndar sig nu att kalla honom tillbaka:
„0, tala, Ludvig! ej mer så grymt!
ren sorgens tår mina blickar skymt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
