Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekante så der ansigte mot ansigte. Enahanda är
förhållandet icke så sällan i dialogerna uti hans
romaner. Jag återkommer imedlertid till hvad jag
från början yttrat, att det hos Almqvist alltid är
geni, om än icke i motsvarande grad artistisk
fulländning. Han erbjuder ständigt något nytt; af alla
hans dramer och berättelser liknar ingen dea andre,
alltid nya kardkterer, nya anläggningar och
situationer! Han har under den sednare epoken ;tf sin
litterära verksamhet, — och det är först på de sista
tio åren han varit fruktsam med besked! —
skrifvit en verkligen förvånande mäogd romaner och
noveller, somliga i en genre, som närmast går inpå
den nyromantiska fransyska, — sjelfva Victor Hugo
eller Soulié skulle här ha åtskilligt att hemta! —
andra i en mera borgerlig och till och med idyllisk
ton. 1 „Skältnora Qvarn” och andra har han med
mycken framgång behandlat ämnen ur djupet af det
svenska folklifvet; i „Gdbrielle Mimanso” kastar han
sig in i de parisiska republikanernas hemliga
associationer, i „Tintomara” låter han händelserna leka
omkring ett hedniskt underbarn midt i Gustaf den
Tredjes eleganta verld. Bland hans smärre noveller
utmärka sig för resten „Columbine,” „Kapellet,”
„åramintha May.” Hans skönaste stycken i bunden
form äro att söka i den så kallade
„Imperial-oktafven” af „Törnrosens Bok,” hvilken icke bör
förblandas med den andra Törnrosbokeft i en serie
10*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
