Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Gads krig.
Gud tar sitt skarpa svärd,
tuklar sin Slskeliga verld,
så blir hon honom värd,
speglande honom skön.
Guds krig till hjertats grund
åskvigglikt tränger blixtrande.
Så blir hon äkta skön;
han är så äkta skön.
Ej skonas svag tanke,
ingen känsla svag.
Men redan gudastridens blixt
tåndt lifvets flamma djupt,
d8 kommer svalkande klart vatten
i själens stilla flod.
Skumt sköna,skogar
dä spegla i floden sig.
Men mägtigt står guds kors
midt i själens leende hem.
Sjung, sjung om Herrans strid,
sjung om Herrans frid!”
Man skulle ju nästan tro att detta förskref sig
från någon mera poetisk profet af den i Småland
grasserande „Läsare”-sekten! Att det är originellt,
det skall gud veta; men är det icke till och med
litet för mycket originellt?....
Samma fråga kan man törhända med skäl göra
rörande ett par af Almqvists större saker, hvilka,
såsom till exempel den af några så blindvis
be-römda »Amorinai sjelfva verket synas mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
