Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,,Våren är kommen; på sina kransar
ängarna binda; himlen är blå!
pilträden bära gullgula fransar,
tufvorna vagga ljusal fer små.”
en sång, som det nästan blifvit för
Upsala-studen-terna ert religion, alt hvarje sista april sjunga i
kor under bar himmel och med mössorna i luften,
man behöfver icke gå längre, säger jag,
förattöfver-tygas om att denna skaldenatur med allt sitt skämt,
ja buffoneri, likväl äfven var mägtig af en högre,
ända till dityrambisk stämning.
För öfrigt har man velat karakterisera Dahlgren
såsom ett slags arabeskmålare i poesien, ofch man
har uppdragit den åtskilnad mellan honom och
Bellman, att den sednare mera koncentrerade sina
åskådningar till afslutade och troget genomförda
genrebilder, hvaremot Dahlgren sällan förmår att
sålunda hålla sig fast vid ett visst, utan heldre blott
eskisserar, för att i stället med löpande artistisk
hand sväfva ut i a|lahanda försiringar och grannlåter
till infattning om taflan, hvilken infattning derigenom
blir ett verkligt konststycke för sig. Det ligger
mycket träffande i denna distinktion. Dahlgren har
visserligen lemnat oss flera små flamländskt
utarbetade kabinettsstycken, för hvilka Bellman icke
behöft skämmas, men i allmänhet liknar dock hans
genre dessa fransyska litografier, der kärnan utgöres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
