Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len. Hvad nu åter .beträffar poeterna, dessa som blott
och bart äro poeter i den gamla inskränktare
bemärkelsen, poeter med meter och rim, har vår sednaste
litteratur härutinnan på långt icke så stora
notabiliteter att uppvisa. Förhållandet är ungefår detsamma
Öfverallt och blir det förmodligen efterhand i ännu
högre och ögonskenligare mån. Jag har redan sagt
det, romanen arronderar sig på de öfriga
vitterhets-arternas bekostnad; den episka dikten, sådan den
fordom såg ut, existerar rättnu icke mer, romansen
knappast heller, lyriken nödgas hålla sig till genremåleriet
eller slå sig på politik, för att kunna uppehålla sitt
fattiga lif. Och för min del tror jag alldeles icke
att man behöfver bli melankolisk derför att så är;
poesien lefver nog i alla fall och kommer att lefva
allt framgent, formen gör här sannerligen mindre till
saken, än en mängd aktningsvärda personer försäkra,
och eftersom nu tiden gifvit oss romanen i stället
för de gamla rimmen, hvarför skulle vi icke hålla
till godo dermed ? Tiden har dock alltid någon
mening med hvad den gör. För öfrigt, när vi känna
oss vid humör att sjunga, alltid skola vi ha några
toner qvar, och så mångalyror, somdrufvan,
skämtet eller friheten behöfver, det skall aldrig fattas
oss här i verlden!....
Bland de fä poeter af någon utmärktare
betydelse, dem den yngsta svenska vitterheten imedlertid
kan ställa fram, tillkommer måhända första platsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
