Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket dock af en sidan innerligt vossisk epik, som
herr Runebergs, på intet vis uppfylles. De
hoine-riska gudarna och Virgilii mytologiska herdar ha
här blifvit förvandlade till temligen ordinära
hvar-dagsmenniskor, och dessa kunna i sanning nöja sig
med att snacka och pyssla på beskedlig prosa. Men
det är lustigt med en del våra poeter i den långa
stilen, moderna homerider i svart frack och hvit
halsduk! De ha nu en gång fått i sitt hufvud att
den versifierade formen, ju strängare antik, ju bättre,
gör en berättande dikt, om än tagen ur rama
all-dagslifvet, till någonting högre, till, så att säga, en
smula mera adelsman, än berättefsen i vanlig
novell-eller roman-fason. Liksom Walter Scotts historiska
sedeskildringar äro mindre god poesi, derför att de
icke äro skrifna på vers! liksom icke Victor Hugos
„Notre Dame” i alla fall är och förblifver ett af de
mest hänförandé skaldeverk, som samtliga den nyare
tidens litteraturer ega att uppvisa! och liksom Eugéne
Sue’s Rigolette skulle varit mera poetisk på
hexame-trer eller orimmade jamber, än hon nu är på sin
simpla parisiska prosa!... Herr Runebergs
„Elg-skyttar” skulle kunna ha blifvit en alldeles ypperlig
novell, i stället för att arbetet nu med sin antika
versbyggnad är ett temligen tålamodspröfvande epos,
som jemförelsevis blott få gripa sig an med att läsa
igenom, och författaren skulle visst icke varit mindre
god och äkta poet, derför att han icke hade gjort ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
