Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faktum, det imedlertid ingalunda är omöjligt att det
verkligen kunnat vara det. Hvad till exempel
beträffar åtskilligt af det som i „Morianen” föres på
Carl den Trettondes räkniog, så är det visserligen
icke erkändt för faktiskt, och jag vill till och med
ponera, att det icke alls eger någon grund; men i
Sverge är imedlertid den tanken om Carl den
Trettonde nästan allmän, att om han icke är uppenbart
skyldig till speciellt detta, han likväl gjort så mycket
i den vägen, att han kan misstänkas för allt.
Konunga-historien, äfven vår nyaste, gömmer en mängd
mysterier, som framtiden skall uppdaga, och jag fruktar
att häfden en gång der vid lag kommer att lägga
starkare färger på, än som sjelfva den crusenstolpeska
romanen egt till sin disposition. Ett yttrande af
Carl den Trettondes biktfader, då denne störtade
blek och förvirrad ut från hans dödsbädd: „Gud!
det var en förfärlig bikt!” talar ’ensamt mer än
Crusenstolpes alla anekdoter och ursäktar dem på
samma gång temligen mycket.
Crusenstolpe är i botten aristokrat, har alltid
varit det och skall alltid förblifva det; när han talar
om sin republikanism, skall man derför alltid i
bakgrunden tänka sig icke Nord-Amerika, men
Venedig. Såsom umgängesman är han en af de mest
fängslande och underhållande man kan tänka sig;
han berättar med liflighet och kan säga en
komplimang med den utsöktaste fransyska atticism och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
