Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 1. Fosforisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
derna Schlegel att i tankarna bli en äkta hindostaner
och han blef det, han blef vår brahmin för oss.
Resultatet af denna hans hindostanska och öfverhufvud
taget orientaliska beläsenhet nedlades, förutom i ett
par kaschiniriska berättelser, i några ganska
förtjenst-fulla, utförliga specialbeskrifningar öfver orienten och
Asien. Palmblad var nemligen, jemte stor buddhaist,
stor grek och stor boktryckare, äfven en väldig
geograf, och man påstår till och med att han var vida
större geograf än hellenist, ehuru han råkat bli en
välbeställd professor i detta sednare fack. Var han
också ingen Homeros, — och jag vill tro det, — så
vet gud att fader Homeros å sin sida ej var någor stor
geograf! och de kunna sålunda qvitta med hvarannan.
Jag har redan sagt det, att när Geijer hade vikit
af åt det liberala hållet, blef Palmblad så rasande, att
han slog nattmössan i bordet. Detta var icke något
tomt skrämskott. Han förklarade sig nu lika öppet
för det motsatta lägret och han svor att tillhöra de
konservative med hand, penna, snille och
boktryckarestilar. Han höll ärligt ord. Man såg Palmblad sedan
dess från morgon till qväll i sitt anletes svett kämpa
och arbeta för det par excellence så kallade
systemet, han skref i dess tidningar, han öfvertog hela
tidningar för dess räkning, han skref på prosa och
vers, han skref i alla möjliga genrer och former, för
att till statens väl hålla den ilande tiden tillbaka och
tvinga framåtskridandet att sitta vackert stilla och
höra på trefliga barnsagor, så som detta af urminnes
tid skett och sker i det patriarkaliskt lyckliga
österlandet. Att han icke lyckades, kom sig deraf att tiden
i allmänhet har vuxit klassic-itetens professorer öfver
hufvudet, men det vore orätt att förvägra Palmblad det
erkännande att han gjorde hvad han kunde och mer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
