Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 2. Erik Gustaf Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
och sätter all sin ära i att vara sig sjelf nog. Den
urgamla sagan och häfden, se der den jordmån, som
Geijer anvisade åt poesien att bearbeta! Och det är
utan tvifvel en både rik och tacksam grund, om än den
ej är poesiens enda.
För öfrigt är det icke blott i andan, men äfven i
uttrycket Geijer står som en nordisk skald, i ordets
speciella betydelse. Försmående lika mycket alla
gustavianskt akademiska fraser, som den fosforistiska
rotvälskan, älskade han att röra sig i en enkom
stil, som, utan att rentaf begrafva sig i det obsoleta
och medeltidsdammiga, likväl genom sin kärnfulla
ursprunglighet lifligt påminner om folkvisan och krönikan.
I Geijers lakoniska prosa är denna egendomliga stil
kanske mest framstående, och det måste medges, att
den der till och med någon gång urartar till en viss
knagglighet, den man nästan skulle kunna förlikna vid
dessa omedgörliga rullstensbackar, som så ofta störa
ens lustvandringar i äfven de skönaste svenska
landskaper. I hans poesi deremot förenas gerna denna
antydda enkla och temligen obearbetade diktion med
en högst märkvärdig musikalisk ton, som genomgår
det hela, likt den skummiga forssens enformiga, men
svärmiska brus eller det aflägsna ekot af ett vallhorn
uppe i bergen. Man må till exempel taga hans poem
„Vikingen“, ett af de sanna skaldestycken, dem den
svenska vitterheten kan med stolthet till täflan uppvisa
för hvilken främmande litteratur som heldst. Jag ämnar
icke här uppehålla mig vid all dess inre förtjenst,
såsom en målning af det gamla trotsiga och
obekymrade vikingalifvet, — en målning, tagen med djerf och
genomträngande skaldeblick rakt ur den forntida
verkligheten, — jag vill blott anmärka den nyss antydda
musikaliska folkvise - klang, som ljuder genom dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
