Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 2. Erik Gustaf Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
verser, och hvilken åtminstone för våra svenska öron
är så hörbar, att man nästan heldre vill af sig sjelf
sjunga upp stycket, än recitera det. Det är samma
förhållande med ganska många af Geijers lyriska saker.
Geijer var kanske också i sjelfva verket lika
mycket född till musikus, som till poet eller
häfda-tecknare. Han var ett slags natursångare, liksom han
egentligen mera var en naturskald, än en konstnärligt
danad poet. När han satte sig vid pianot, framqvällde
hans rika känsla i samma konstlösa, egendomliga
inspirationer, som dem vi beundra i hans dikter; liksom
Bellman, satte han sjelf musik till flera af sina
romanser, en musik, visserligen icke alltid fullkomlig inför
den strängare teoriens reglor, — alldeles som
förhållandet emellanåt är med hans versi fik ation, — men
alltid egande något af detta samma, den omedelbara
ingifvelsens jag vet ej hvad, som så hänförande
uttalar sig i de gamla folkmelodiernas naift melankoliska
ljud. »Kolargossen44 är bland andra en sådan liten
helgjuten dubbelkomposition af den aldra
märkvärdigaste ursprunglighet. Hela musiken härtill är i den
yttersta grad målande; det är någonting så djupt och
dunkelt i dessa halfvilda tongångar. Och när »natten
faller öfver leden44 och den stackars gossen blir rädd
för trollen, så att han sätter till fotterna och löper!.....
Man tycker sig höra hur han hackar tänderna och hur
hjertat pickar uppe i halsgropen på honom.............. Det
är dramatiskt som af Mozart, det är svärmiskt som af
Weber, men det är dock något tredje, som hörer
ensamt Geijer till.
Jag har talat om Geijer såsom skald; det skalle
leda mig för långt, att här dissekera hans litterära
verksamhet som tänkare och historiker. Det kan vara nog
sagdt, att han äfven här var från först till sist ett snille,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
