- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
30

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 2. Erik Gustaf Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

ett snille, som under sin tillryggalagda bana misstagit
sig i mycket, äfven ångrat mycket, men framför allt
reparerat sina misstag på ett sätt, som kanske förskaffat
honom mera anseende och aktning, än om han aldrig
begått något fel. Efter att i tidigare dagar temligen
ensidigt hafva hyllat den så kallade „historiskheten66
och derför någon gång uppträdt som kämpe mot den
politiska rörelsen, till och med direkt mot den allmänna
moderna upplysningen, gjorde han år 1837 genom sitt
^Litteraturblad66 det så mycket omtalade och omskrifna
„affallet66, då han, med en frimodig och öppen
bekännelse om att han tillförene i mycket farit vill, ställde
sig med ens och med mycken bestämdhet på den
politiska venstra sidan och proklamerade en liberalism,
den han sednare vid flera tillfällen fullföljde med en
konseqvens, som bragte honom i största onåd hos alla
hans gamla vänner i Upsala, men till ersättning härför
skaffade honom ett lika vackert namn, såsom politikus,
med det han redan förut förvärfvat sig som litteratör
och vetenskapsman. Allt detta är nogsamt kändt och
behöfver ej här vidlyftigt omordas, men det är
anledning tro, att Geijer mot slutet af sin bana gick i ganska
mycket vida längre, än han omtalade och verlden
visste. Om det var att hans föregåenden — littera scripta
manens — dock till en viss grad bundo honom eller
att han ansåg tiden icke nog mogen för att höra
sanningen rentut, nogaf! han behöll för sig sjelf åtskilligt,
som han icke öppet sade eller skref, han menade
mera, än han lät pennan fullända. Jag känner icke
om ens någon var fullkomligt i Geijers hvad man
kallar: närmare förtrolighet och för egen del gör jag visst
icke anspråk på att hafva egt nyckeln till hans
inre, men händelsen förde mig några gånger i en
beröring med denne man, der jag dock hade tillfälle till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free