- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
46

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 3. Göticismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

några af hans romanser, t. ex. „Necken“, „Tomtarna“,
gjorde på sin tid en ofantlig lycka. Den afzeliska
poesien kan för öfrigt anses såsom den yttersta
fullföljden af den yfverborna, urnordiska, vargskinnspelsade
karakter, som ifrån första stund låg till grund för och
bestämde den götiska skolans hela poetiska verksamhet.
Det blef under gången af göticismens utveckling ett
sådant orerande om gammaldags kraft, om
fordoin-timma hjeltemod och wlejonmerg,“ att hela den nya
verkligheten dervid försvann för ens blick till så godt
som ett intet; forntiden blef så stor, så enorm, att den
måste böja ned hufvudet, för att få rum mellan himmel
och jord, hvaremot den nuvarande tidens varelser blefvo
så små, att hela Sverge kunde rymmas i en fingerborg.
Detta var den götiska skolans ytterlighet, och det fanns
mer än en, som var nog elak att drifva spe härmed
på ett omenskligt vis. Vitalis skref om hur göterna
„spisade lejonmerg med sked,“ andra gemena
persif-flager att förtiga. Såväl hos Ling, som hos Afzelius,
anträffas tyvärr mycket af detta lejonmergs-vurmeri,
och de ha också speciellt fått höra talas om det, de arma
männen! Ett annat drag af ytterlighet, hvilket särdeles
bestämdt karakteriserar Afzelius, liksom för öfrigt äfven
Ling, — ty dessa begge poeter hafva mycket
gemensamt, — är det nyssnämnda gammalmodiga i sjelfva
språket. Redan Geijer hade tillåtit sig ett och annat
försök härutinnan, de andre gjorde det nästan till regel
för sig. Man nöjde sig icke med forntida flexioner, man
upptog en del rent okända, förlegade ord och hela
talesätt, på hvilka det längesedan växt månghundraårig
mossa, och medan fosforisterna skrefvo till hälften tyska,
försökte göterna qväda en ungefärlig isländska. Ännu
en betecknande egenhet hos denna epokens skaldskap
förtjenar anmärkas, en egenhet som den götiska skolan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free