Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 4. Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
ega något mer än blott en nordisk anstrykning, att de
äfven ega en sann fornnordisk anda. För öfrigt är
och blir det all sann storhets naturliga privilegium att
kunna med temligen godt samvete bära tyngden af fel,
hvilka skulle trycka medelmåttan till jorden, och
medan kritiken efter bästa förmåga nagelfarit med
Tegnérs „Frithiof“, har sålunda denna sednare otvunget
tagit ut steget öfver recensenternes alla småbarrikader,
och vandrat allt vidare ut i verlden med en
segerherres stolta hållning. Man kan nu en gång icke hjelpa det!
Hvad som i Tegnérs tidigaste sånger hade anslagit
framför hvarje annan samtida skalds utgjutelser, var
utom det snillrikt nya i formen det friska, ungdomliga
i tanken, och detta mod, som ett modigt folk så väl
förstår. Redan i „Krigssången“ 1808, detta eldiga
härskri, i hvilket Tegnér hade gifvit ett uttryck åt
nationens fosterländska harm, framstod han sålunda som en
diktare med hjerta i bröstet och elektriserade hela sitt
land; i „Svea“, denna mägtiga skapelse, der^han,
ömsom bannande, ömsom uppeggande, väpnar sin samtid
mot en veklig modlöshet och med en profets
hänryckning griper efter framtidens hopp, var han redan så
djerf, att han höll på att skrämma slag på de Aderton.
Men han skulle gå längre. En viss politisk riktning,
hvilken tjugo, tretio år förut skulle under namn af
„fronderie“ stämplats såsom isynnerhet hos en poet
alldeles otillåtlig, hade genom statskuppen af 1809 för
ögonblicket erhållit åtminstone en viss modernitetens
berättigelse i den större mängdens ögon. Ordet
„fri-het“ var i sjelfva verket redan den tiden mycket på
moden, men det är ett mångtydigt ord, och det är af
vigt att bestämma i hvad mening det tages. Äfven
fosforisterna sjöngo om frihet, men det bör observeras,
att de dermed icke förstodo annat, än nationell sjelf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
