- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
56

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 4. Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

ständighet i anseende till utländska magter; göterne
nyttjade icke mindre detta ord, men den frihetsanda,
som de åsyftade, — Geijer sjelf stod icke den tiden på
annan ståndpunkt och erkände sednare dess ensidighet,

— skulle befrämjas genom ^forskningen i Nordens
forn-häfder;“ de vågade icke se framåt, men trodde det
längst förflutna innebära all lycka och salighet, och det
var också, som vi veta, bland förbundets
fundamentalsatser att afhålia sig från „allt politiskt kif“. Tegnér
gick i detta stycke, med förbigående af både den Nya
och den Götiska skolan, sin egen väg, och det är
an-märkningsvärdt, att han till och med först rätt på
allvar härutinan uttalade sig efter det att sakens
modernitet begynt falla bort, och att han nästan ensam icke
blott ihärdade, men till en tid gick längre och längre,
ju mera Carl den 13des konservativa styrelse och hans
efterföljares skuggrädda system gjorde det betänkligt
att tala ett djerft ord. Hvad andas barn han var i
politiken, sjöng han redan 1813 tydligt ut i sitt herrliga
poem „Hjelten“, och detta vittnesbörd om hans
sympatier för den liberala saken är icke det enda, som
står att finna i hans poemer från denna tid. Men ännu
bestämdare framstår han som en „tidens sona i
åtskilliga tal af dem han som professor höll vid universitetet,
och särskildt bland dessa det berömda och ytterst
karakteristiska vid jubelfesten 1817 till Luthers minne, ett
föredrag, som i sin helhet hörer till det mest genialiska,
som flutit ur en svensk skriftställares penna, kanske i
sitt slag till det märkligaste, någon litteratur eger att
uppvisa. Med ömsom sarkasmens piska, ömsom
allvarets tveeggade svärd slående omkring sig till alla
sidor, tuktade här talaren på en gång alla de vanarter,
han såg omkring sig, bigotteriet och den tyska
töckenmetafysiken, den ensidiga materialismen, den fosfori-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free