Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 5. Franzén. -- Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vore — så liten, som jag är svart.44 Vid ett
middagsbord föll talet på en hel hop nyss skedda
biskops-utnämningar; statssekreteraren Printzencreutz, känd för
att lifligt intressera sig för sig sjelf, tog till ordet för
att berätta: ^Häromdagen, mina herrar! oppe hos Hans
Majestät, var det åter en, som gick och fjeskade för
alla excellenserna, och hviskade och tasslade och
skroderade och spionerade; bäst han dref der omkring och
gjorde sig till, vände kungen sig plötsligen till honom
och frågade: hvad? är ni kanske också en, som vill
bli biskop ?“ — Här afbröt Wallin talaren helt lugnt
och trögt: wNå, och hvad svarade så — kära bror?44
Detta kallas att „skära till44. Han skar äfven till,
i en annan art, då han vid ett högtidligt tillfälle fällde
det bekanta yttrandet om högstsalig konung Carl Johan,
att han satt (nära nog som en gud) på sin dubbeltron
i Norden och derifrån „fridhälsade all verlden44. Wallin
fick länge uppbära detta ord ganska tungt ifrån det
håll, der man icke betraktade nämnda konung som
någon gud, men det torde hafva varit fälldt helt
oskyldigt. Det hörde till Wallins hela sätt, såväl i
repliken, som i det oratoriska, att taga stora steg, och
det kunde hända honom, som andra jättar, att han i
sjelfva verket klef en och annan gång litet för långt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
