- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
76

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 6. Efterklangspoeterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

ofta kanske utan att ens ge sig tid till fyllande af en
bristande fot i metern. På detta sätt fick Hammarsköld
ihop icke mindre, än trenne ansenliga oktafband, men
den arma Stagnelius skulle utan tvifvel vunnit mycket
på att de varit reducerade till hälften. En poet med
mindre genuint och omisskänligt snille, än Stagnelius,
skulle nästan gått förlorad i profvet.

Stagnelius hade tidigt fått i sitt hufvud en hop
gnosticistiska funderingar, som gjorde honom till en i
spekulativa fantasmagorier halfdrömmande själssjukling,
nästan en anakoret. Under inflytandet af dessa
sällsamma grubblerier diktade han en otalig mängd längre
och kortare poemer, dem ingen menniska kunde rätt
begripa, och hvilka, emedan de nu en gång för alla
blifvit utan undantag inhysta i hans „Samlade Dikter46,
der man ingenstädes är säker för att ej träffa på dem,
gifvit honom utseende af en ytterst ofattlig och
frånstötande författare. I sjelfva verket är detta eviga
qvädande om „Anima66, som sitter fången i
„Demiur-gens66 harem och längtar till „Pleromas66 salar,
ingenting mindre än inbjudande, och man måste medge att
Atterbom med all sin schellingianism likväl sällan
hinner så långt i nebulös djupsinnighet, som Stagnelius,
när han sålunda med rätt fria tyglar sväfvar ut i dessa
ett visst entusiastiskt oförnufts öfverjordiska rymder.

På den tiden, då charaden och andra „vittra lekar66
voro som mest på moden, roade man sig mycket i
Frankrike med något, som kallades „amphigourie66; det
var små poemer, så sammansatta, att det i en hastig
vändning såg ut som vore en djup tanka der förborgad,
ehuru det i sjelfva verket icke var, och icke skulle
vara, (detta var just konsten!) en gnista af sundt
förnuft deri; ungefär så här:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free