- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
85

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 6. Efterklangspoeterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85

Vitalis dog, liksom Stagnelius, helt ung och i stort
elände. Han var för ytterligt opraktisk för att sjelf
kunna taga sig fram i verlden, och han var derjemte
för stolt att mottaga allmosor. Han ville heldre svälta
ihjel, och han lyckades.

Till de författare, som utgingo ur den
fosforistiskt-götiska rörelsen, hörer äfven C. J. L. Almqvist. Jag
lemnar honom tillsvidare, för att i stället här lyfta en
flik af AnsgariiskaldenFahlcrantz’ munkhätta och söka
att derunder igenkänna den glada författaren till „Noaks
arka. Utan att tillerkänna detta sistnämnda arbete all
den „djupa, symboliska och filosofiska^ visdom, som
man för en tretio år sedan nästan gjorde sig till en
pligt att deri upptäcka, tillstår jag gerna, att det i sin
helhet är ett ganska märkligt och i vissa sina detaljer
till och med förträffligt opus; Fahlcrantz är här icke
endast qvick, utan äfven humoristisk, och det är kärna
i hans fyndighet. Detta sednare kan eljest icke i
allmänhet sägas om Fahlcrantz som witz-makare; han
eger af gammalt det rykte om sig, att vara vår största
ordlekare, han har i denna specialitet öfverträffat
både Tegnér, veterinärprofessorn Norling och den på
sin tid så namnkunniga „qvicka Rosen“, men det måste
medges, att denna hans talang för det aldra mesta har
inskränkt sig till en mycket underordnad sorts esprit
och jemförelsevis sällan har höjt sig ens öfver den
art, som estetikern Vischer icke oäfvet kallar den
„akustiska“ ordleken. Äfven allt detta kan utan tvifvel
vara roligt nog och det ger i sällskapslifvet en viss ton
åt konversationen, men hvad som alltid hos Fahlcrantz
störde intrycket deraf, var att man såg machineriet
till hans konster. Hos Tegnér kom ordqvickheten som ett
plötsligt utbrott af en spelande själsliflighet, och i detta
afseende stod t. ex. Gustaf Hierta långt närmare Tegnér,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free