- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
87

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 6. Efterklangspoeterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

fann honom icke hemma. Vid utgåendet ur hans rum
märkte han på skaldens pulpet ett papper med ett
på-börjadt poem; det var blott tvä rader, och hvilka i
den välbekanta fosforistiska stilen beskrefvo hur solen
förvandlade en flod till ett »eldhaf44. De låto så här:

»Solstrålarna, trängda tillhopa,
af floden ett eldhaf bereä^ — “

Fahlcrantz tog pennan och fullföljde:

„och fiskarna svettas och ropa:
fy fan, hvad här börjar bli hett!^

Ensamt detta synes mig mera värdt, än flera dussin af
mannens »akustiska46 ordlekar.

Med Dahlgren träda vi på tröskeln till den nyaste
litteraturen. Det var en genialisk skald, litet slarfvig, om
man så vill, men dock både skald och geni. Det var
onekligt något af Bellman i hans bacchantiska sånger, och
liksom denna store mästare målade han med en holländsk
pensel. Karakteren af hans lyrik i allmänhet är för
öfrigt en sprittande skalkaktighet, en outtömlig
infallsrikedom, en viss jollrande förtrolighet, som någon gäng
gränsar ända till en lindrig oförskämdhet, men i andra
ögonblick parar sig med en skär täckhet af intagande
behag, såsom fallet är i hans flesta stycken af mera
idyllisk eller erotisk art. Man skall knapt kunna tänka sig
ett mera naift poetiskt skämt, än till exempel den lilla
lekfulla dialogen mellan Vestan vinden och en gungande
flicka; det är något ytterst fint i hela detta poem, på
samma gång det liksom plirar med skälmska och qvicka
ögon emot en. I andra poemer antager denna
Dahlgrens qvickhet ett mera satiriskt lynne, hvarpå det
vore lätt att anföra förträffliga prof. Dahlgren älskade
naturen högt, men han uppfattade dess fenomener me-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free