Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 7. C.J.L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
verkligen alltför snöpligt och alltför skärande sätt!
Man anade icke, att man hade för sig en man, hos
hvilken hjertat endast slog galvaniskt, hos hvilken
känslorna endast voro ett ,,sätt att vara“, men fantasien i
vidsträcktaste mening deremot allt.
Ty fantasien var i sjelfva verket hos Almqvist
någonting exklusift. Sjelfva hans dialektik var mindre
den skarpa tankans operation för att fasthålla sitt ämne
och tränga säkert in i dess grund, — i hvilket fall den
icke så ofta skulle stannat vid rena orimligheter och
de falskaste slutsatser, — än fantasiens fyndighet, sken*
bart djupsinnig, att hitta på inkast, omsvep, „nya sidoru,
(som han sjelf älskade att kalla det,) hvarigenom han
lyckades krångla bort icke blott andra, utan slutligen
äfven sig sjelf. Det var hans fantasi, som gaf honom
de bländande idéerna och poesiens skiftande bilder,
men äfven lögnens otvungenhet; det var fantasien, som
gaf honom de vackra orden utan mening, — hur mången
rörande moralpredikant lånar icke från denna samma
maskradgarderob sina mest uppbyggliga talesätt! —
men den förlänade honom äfven den vida mindre
allmänna förmågan att sätta sig lefvande och, ehuru ofta
i förening med en märkvärdigt subjektif behandling,
ytterst objektift in i olika främmande karakterer, lägen,
uppfattningssätt och känslor. Man förundrar sig icke
sällan öfver hur en författare, om hvilken hela verlden
vet, att han är den vekaste, ömtåligaste, finkänsligaste
menniska under solen, är i stånd till att med pennan
ända till förfaran skildra de svartaste, mest förhärdade,
grofkornigaste bofvar och de otäckaste scenerier;
fantasiens egendomliga konst! Men det är icke
sällsammare, att åter dessa milda, ljufva, tilltalande,
älskvärda taflor, som ni här beundrar, förskrifva sig från
en mästare, hvilken sjelf personligen är allt annat, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
