- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
100

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 7. C.J.L. Almqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

strängt förhållande till ens någon af alla de andra.
Till en början slöt Almqvist sig i formen icke otydligt
till göternas lejonmergspoesi, — det var den tiden han
ännu gick klädd i vadmal uppe i Vermlands urskogar,
åt gröt med trädsked och skulle agera odalbonde, —
ehuru han på samma gång yttrade mycken sympati
äfven för fosforisternas metafysik; man finner dessutom
ännu i en långt sednare tid, särdeles i hans poemer,
intryck af den stagnelianska gnosticismen, hvilken alltså
var det tredje momentet, som utifrån hade påverkat
honom. Vi lära sålunda redan häruti känna Almqvist
som den man, hvilken minst af allt kunde hålla sig
vid ett och samma; hans fantasi, mångsidig, rörlig,
orolig, ständigt ute på äfventyr för att pröfva sina
sällsamma krafter pä nya sätt, fann lätt en form för
alla möjliga hugskott, en sträng för alla toner. Han
blef sålunda den brokigaste af alla svenska författare
och tillika den produktivaste. Han skref lyrik, epik,
dramatik, romaner en legio. I dag i Kina, i morgon
i Paris, än i Abyssinien, än i skottska högländerna, än
bland svenska nybyggen, än bland moriska palatser!
I allt, hvad helst han producerade, lät onekligen det
genialiska sig se, men likväl vid sidan deraf äfven
någonting fragmentariskt; utkastande Öfverallt de mest
fängslande, ofta genom sin sällsamhet öfverraskande
typer, äfventyr, scenerier, gaf han sig dock icke alltid
tid till att så utföra dem, att man blef fullt hemmastadd
dermed, innan han åter flög bort med en till ett helt
annat väderstreck, liksom han stundom utskickade på
samma sätt de djerfvaste, ofta afgjordt.paradoxa satser
och bredde deröfver, med sin egendomliga konst att
räsonnera, en viss pikant skenbarhet af sanning, för
att redan nästa ögonblick störta i en hast derifrån och
med lika förvillande öfverlägsenhet bemägtiga sig en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free