- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
135

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 9. Wilh. v. Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135

och en mängd bleka, elegiska damer följde honom
troget på hans spatserturer i månskenet mellan
graf-vårdarna. Hans talang för denna bedröfliga genre, i
hvilken han för öfrigt äfven med smak inblandade en
viss pretiös fromhet, — jag skulle härför vilja låna en
fransk guldsmeds-term: „bijouterie de religion46, — var
verkligen så anmärkningsvärd, att han inom kort vann
ett rykte, blef ett slags ?,mästare44, började bilda ett
slags skola; han fick lärjungar och efterapare, hvilka,
såsom vanligen händer, snart behandlade melankolien
på ett ännu mera melankoliskt vis och öfverbjödo
icke blott allt hvad dittils presterats af gudsnådlig
poesi, — så t. ex. Ingelmans, hvilken också i
grunden var vida mera uppriktigt småsalig, liksom den i
allmänhet äfven röjde mera verklig poetisk kallelse, —
utan allt hvad en dålig imitation af Byron förut
åstadkommit i den lefversjuka och ^sönderslitna44 arten.
Allt detta är numera till största delen lyckligen glömdt,
sjelfva författarenamnen med, men de skulle kunna
nämnas. Bottiger sjelf har under sin utveckling
återvunnit mycket af en väl organiserad menniskas
naturliga lynne och räknas med rätta nu till en af våra
bästa lyror, men jag talar om hvad han var den
tiden Fahlcrantz skref sin berömda parodi öfver hans:
„Tänk någon gång etc. etc.44

Då, midt i denna epokens stora jemmer och
tandagnisslan , hvilken Dahlgrens bacchantiska mandolin,
som redan började bli något gammal och förstämd,
endast högst ofullständigt kunde besvärja, — Wadmans
burleska sånger kan jag här knappast taga med i
räkningen, emedan de bäst lämpade sig för att vandra
från hand till hand som ^manuskript för vänner44 och
alltså aldrig kunde öfva något egentligt inflytande på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free