- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
136

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 9. Wilh. v. Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

litteraturen, — då visade sig plötsligt en ung löjtnant
som en improviserad intermezzofigur i sorgespelet.

Löjtnanten hette Wilh. v. Braun.

Han var nyss kommen från krigsskolan och skulle
nu ut i lifvet att — exercera soldater. Man påstår,
att då han första gången skulle ha sin löjtnantsuniform
på, satte han gehänget baklänges, så att svärdet blef
sittande vid högra sidan. Det var ett förebud om att
han bättre skulle komma att föra pennan, än pliten.
Och han tog till pennan; hans debut blef denna gång
lyckligare.

Vid krigsskolan på Carlberg, der Braun gjort sin
kurs, hade då för tiden bildat sig ett litet poetiserande
koteri; Ridderstad, Albano - Adlersparre med
flera hörde också härtill. Dessa unga krigsgossar skrefvo
på lediga mellanstunder vers, vers i deras genre, en
smula martialisk, men framför allt jovialisk. Braun
hade redan bland sina kamrater förvärfvat ett visst
rykte, och detta kom honom onekligen till godo, då
han nu efter utflygten ur skolan en vacker dag företog
sig, att pröfva sina vingar i litet vidare rymder; han
hade nemligen straxt sin lilla gifna publik, en publik
af ungdomsvänner, hvilka naturligtvis icke försummade
att bearbeta hans framgång. Men, upprigtigt sagdt,
jag tror, att Braun icke skulle hafva behöft denna hjelp,
ty hans skaldeskap var sådant, att det ovillkorligen just
vid en tidpunkt, som den dåvarande, under
förhållanden, som de nyss antydda, måste göra ett ovanligare
uppseende och vinna gehör, det var något i hans sång,
som på förhand garanterade framgången.

Detta något var det glada.

En nyutsluppen kadett hörer sällan till det
melankoliska slägtet; W. v. Braun var särskildt af en huld
natur begåfvad med ett ursprungligen förträffligt humör.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free