- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
141

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 9. Wilh. v. Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

trogen vän: „Hon dog den 8 juli .... Du, som vet,

att mitt hjerta af naturen är varmt och trofast, kan
föreställa dig djupet af min rättvisa sorg. Gud i
himlen ! ett sådant slut tog då min ungdomskärlek, den
renaste och ädlaste känsla, jag ännu hyst! Full af
ungdom, hälsa, skönhet och kraft, bortrycktes hon
inom fyra dagar. Grymma äro ödets slag, heldst när
de komma så oväntadt. Du kan icke föreställa dig,
hvad de fjorton dagar, som passerat sedan jag erhöll
denna olyckstidning, hafva varit rysliga för mig. Mitt
hjerta är tomt som en graf. . . Med alla mina i ögonen
fallande fel, älskade hon mig varmt och innerligt, ehuru
hon, som jag, insåg, att en hård nödvändighet hindrade
vår förening. Ack, tanken just pä denna omöjlighet
att få ega föremålet för min första och enda kärlek
gjorde att jag kastade mig i nöjenas hvirfvel, för att
kunna glömma! men fåfängt; i djupet af min själ bodde
alltid hennes bild och straffet för mitt ovärdiga försök
att förgäta den oförgätliga, blef en — ruinerad hälsa.

Jag........lefver dock, då hon, den rena, oskyldiga

och englagoda, ligger i den kalla jorden!...........Första

maj såg jag henne sista gången; hon gret, då vi togo
afsked; gret öfver mig; nu — gråter jag öfver henne.
O, huru fattig har jag icke blifvit! Hon och
ungdomsvännen döde! Nu har jag icke råd att mista någon
mera; men det ser verkligen ut, som om jag vore
dömd att förlora allt, hvarvid jag varmast har fästat
mig.“ — I ett förtroligt bref ännu iijor flyger Brauns
tanka tillbaka till samma saknade och begråtna
väninna och efter sexton års förlopp är hans sorg så frisk,
som om den blott var en dag gammal.

För politiken, egentligen taladt, hade Braun icke
sinne, men han var af instinkt liberal och demokrat.
Han gaf sig icke in i dagens detaljer, men i de större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free