- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
144

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 9. Wilh. v. Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

eller stora, hans lyx inskränkte sig till en ständigt
fylld — snusdosa. Jag kan här icke undertrycka det
sanningens öppna ord, hur mycket Wilh. v. Braun än
var min vän, hur mycket han eljest var den
förträffligaste menniska under solen och hur än hans jovialitet
var att älska, lika mycket som hans sångaremod var att
värdera, det ord, att han i sjelfva verket — snusade
nog mycket. Vi voro för många år sedan en afton
tillsammans hos Emilie Högqvist; Braun var der
förtjusande af lynne och qvickhet, men det undgick icke
den sköna värdinnans blick, att på samma gång den
muntra diktaren under samtalets lopp strödde infall och
skämt omkring sig, strödde han äfven icke obetydligt
snus pä hennes fina fransyska mattor. Hon bemärkte
likaledes, att hans snusdosa bar spår efter att hafva
upplefvat mer, än en öfnings-kampanj med
Vestgöta-Dals regemente, och följden af dessa små observationer
var, att, då Braun kort derefter öfverlemnade åt henne
ett prydligt inbundet häfte af sina dikter, lät hon den
följande morgonen tillställa författaren en på en gång
skälmaktig och präktig present af en äkta Tula-dosa,
ett dussin karduser finaste franska snus och likaledes
ett dussin de mest ostindiska silkesnäsdukar,
hufvudstadens sidenkramhandel egde att prestera. Braun
blef, jag vill icke säga: förtjust, han blef ordentligt
rörd, den hederliga gossen, öfver denna gåfva, som så
makalöst låg i hans genre, och jag tror nästan han
skref en visa deröfver. Ty han var icke bortskämd
med afseende på öfverraskningar af detta slag och hvad
verlden i allmänhet gaf honom, är lätt räknadt. De
gode gudarna hade förlänat honom den ljudliga lyran,
några vänner gåfvo honom en lagerkrans med på hans
sista färd; mellan vaggan och grafven — var det en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free