- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
158

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 10. Pressen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

större fond af öfvertygelse för friheten, bör det
samtidigt dermed och högt erkännas, att sedan han en gång
omfattat saken, höll han troget och redligt ut dermed,
medan många andra ganska ledigt och sans fagon
sveko sina föregåenden, och att han till det sista
för-blef hvad han blifvit, huru han nu än må hafva
blifvit det.

I detta finner jag heder och tro. Andra skola deri
måhända icke finna annat, än envishet. Och det är
alldeles sannt, att just segheten eller, om man så vill,
envisheten var hos Lindeberg ett utmärkande drag.
Han visade det bland annat tillräckligt i den
nyssnämnda högmålsprocessen, en kriminalsak, som i
parentes sagdt i våra dagar, blott 25 år sednare, skulle vara
omöjlig, och der Lindeberg genom sin
„oomkullrunke-lighet44 försatte vederbörande i ett bryderi, hvarur
La-gerbjelkes fyndiga påhitt med den stora allmänna,
alltomfattande „politiska amnestien44, för — 3 personer!
endast med knapp nöd räddade dem. Men man torde
böra hålla sig fullt öfvertygad om att, då Lindeberg
den 10 septbr. 1834 sände från sitt fängelse den
famösa skrifvelsen till Öfverståthållare-Embetet, i hvilken
han afvisade hvarje förvandling af det honom ådömda
dödsstraff* och yttrade; „frågan är här alltså endast,
när skall jag dö?44 var han så långt ifrån att mena
annat, an hvad han skref, att han väl verkligen
snarare önskade det saken måtte blifva drifven till denna
ytterlighet, hvarigenom det nu en gång för alla var
hans öfvertygelse, att han för den svenska
yttrandefriheten skulle köpa en oskattbar fordel, (detta, som den
originella boktryckaren Gautrek något olyckligt
uttryckte, då han rusade upp till Lindeberg i hans fängelse
och utropade: „Det är rätt, kapten! ingen nåd! nej,
låt dem ta ert hufvud, det gör så godt, så godt!44)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free